En kram om dagen
Jag har kramats ovanligt mycket de senaste dagarna, men ändå gör det mig inte så glad på ett sätt. Det betyder nämligen att jag har börjat säga hejdå till människor, som jag inte kommer att träffa förrän om 10 månader!
Samtidigt så är jag galet taggad på att åka nu!! Weho!
Samtidigt så är jag galet taggad på att åka nu!! Weho!
Flaxflaxflax
Snart flyger jag härifrån och lämnar mina fina vänner, fina familj och fina Sverige. Men inte än, först måste jag packa. Tjoho!
(Man blir lite sentimental när man ska lämna något för en lång tid, det bara är så)
(Man blir lite sentimental när man ska lämna något för en lång tid, det bara är så)
.
Ibland så är livet jobbigt. Sånt händer.
Tjena hejhejhej
Jaha. Så har även jag fallit för trycket och gjort en blogg. Superspännande måste jag säga. Jag kan totalnoll om bloggar och sånt, så ansvaret för att fixa så att det ser liiite roigare ut på den här sidan har jag lagt i händerna på min goda vän Emelie. Sisådärja, nu har jag en sak mindre att fixa, men har ju å andra sidan fått en sak mer att göra alla andra dagar nu. Jippi.
Alltså, för den som inte vet det och av nån anledning råkar ramla in här, så kommer jag att spendera de följande 10 månaderna i Frankriket. Woho! Så här kommer man alltså, förhoppningsvis, kunna läsa om vad jag pysslar med några mil söderut.
Det var nog allt jag hade att dela med mig av för den här gången.
Kalaskul, eller hur?
Rock on,
Felicia
Alltså, för den som inte vet det och av nån anledning råkar ramla in här, så kommer jag att spendera de följande 10 månaderna i Frankriket. Woho! Så här kommer man alltså, förhoppningsvis, kunna läsa om vad jag pysslar med några mil söderut.
Det var nog allt jag hade att dela med mig av för den här gången.
Kalaskul, eller hur?
Rock on,
Felicia
