Ingen rast, ingen ro
Nu blir det lite mer tillbakablickar, på den tredje dagen i Frankriket.
Alltså:
Dag 3.
Efter att ha sovit betydligt färre timmar än natten innan gick jag upp för att gå till samlingen. Det var sista dagen och vi skulle samlas en sista gång i våra grupper. För att avsluta grupp-arbetet så gick vi ut och lekte lite.
Sen samlades vi istället regions-vis, för att prata om vad som är speciellt med just den delen av Frankrike. Vi var bara fyra stycken som skulle till mitt område, och vi som skulle dit är inte ens i närheten av varandra. Menmen, sånt är livet.
Efter att ha pratat om ost och cider samlades vi igen allihopa för att prata lite och leka en sista lek. Sen var det gruppfoto, och sen skulle alla säga hejdå till alla. Det blev ett enda stort hejdå-good luck-bonne année-kindpussande och kramande. Och sen började alla ge sig iväg.
För min del blev det att äta lunch och vänta i nån timme tillsammans med några andra. Alla andra skickades iväg med minibussliknande bilar, men det var bara jag och en tysk som skulle till samma station, så vi fick privatskjuts av en ledare. Himlans trevligt var det att åka genom hela Paris (det var det verkligen) och titta ut på det fina vädret. Men det var lite för varmt med 30 grader. Så kom vi fram till Gare st. Lazar från vilken vårt tåg skulle gå. Vi fick våra biljetter, hoppade på tåget lätt och smidigt med våra 30 kilos resväskor och så bar det iväg.
Som tur var fanns det AC på tåget, och jag sov gott även där. Så gott att jag nästan höll på att missa min station. Men det gjorde jag inte! Och på stationen i staden Lisieux väntade Claudine och Marie Larcher (värdmamma och –syster)! De var väldigt trevliga och berömde min franska alldeles för mycket.
Så åkte vi till huset där jag ska tillbringa de följande 10 månaderna. Det är GIGANTISKT. Det är salonger och korridorer och hela köret (bilder kommer när sladden kommer). Efter en rundtur fick jag installera mig i mitt rum. Det är trevligt och blått med en liten egen tvättvrå.
När resten av hushållet hade återvänt från en fotbollsmatch fick jag hälsa på dem också;
Simon, Mathieu, Antoine och Thierry (16, 19, 21, värdpappa). De var väldigt trevliga de med. Och kvällen till ära gick vi ut och åt på restaurang. Det var mycket och gott och jag höll bara på att somna lite hela tiden.
Sen kom vi hem och jag fick äntligen sova!
Och det ska jag göra nu med, skola imorron vetni!
Så det får vara nog för nu, det här håller er nog upptagna ett bra tag.
Franska pussar!
