Hemresa!
Hejsan hoppsan!
Min sista vecka i lö France var lite spännande. Jag försökte träffa alla kompisar jag hann mellan deras slutprov och drog runt ganska mycket på stranden med dem på eftermiddagarna. Och så kom jag på ett par tre dagar innan torsdag den 28:e juni - min sista dag i Trouville - att det nog skulle vara bra att börja packa och få koll på mina grejer och sånt. För er som känner mig så kan ni förstå att jag var riktigt effektiv när jag (nästan) lyckades packa ner 10 månader i Frankrike i två resväskor och två mindre handbagage på två dar! Kanske kommer det lite bilder senare på det när jag får tillgång till dator och ser hur mycket av mina bilder som inte försvann i cyberrymden...
På måndagen packade jag i princip hela dan och gick och åt avskedspizza med familjen. På tisdag var det mer packning och sen uppträdande av grundskolan på kvällen, där bland annat min värdsyster Marie och hennes kompisar uppträdde Someone like you av Adele på piano och sång. Mycket trevligt var det och riktigt många duktiga talanger fanns det i den här skolan. Och sen på onsdagen gick jag upp tidigt för att börja fixa mat och baka kakor till på eftermiddan då mina kompisar skulle komma över till mig för att ha lite hejdå-middag. Det blev mest att hänga vid poolen ätandes kakor. De gav mig kort och presenter och var så söta så, och när de skulle gå var det inte lätt att hålla ögonen torra.
Och efter lite sista-minutenpackning på torsdag förmiddag lastade vi in allt i bilen och jag, Claudine och Marie åkte ner till tågstationen för att sätta mig på mitt tåg till Paris. Min fina fina vän Valentine kom och vinkade av mig också och blev lite orolig när jag kom knappt tio minuter innan tåget skulle gå. Men allt gick bra och så vinkade jag hejdå till dem och Trouville och tåget åkte i äg och allt kändes bara jättejättekonstigt. Att jag aldrig skulle komma tillbaka dit för att bo där på samma sätt jag nu gjort i nästan ett år. Men jag är helt säker på att jag kommer tillbaka för att hälsa på, utan tvekan! Och jag sliter med att locka dem till Sverige, men de tror fortfarande att vi går runt med vinterjackor i juli hur jag än förklarar att det inte ens längst norrut är vinter hela året om.
Efter en galet svettig tågresa - såklart skulle dagen jag reste vara den varmaste dagen PÅ HELA ÅRET - och ett förvånansvärt smidigt tågbyte så kom jag fram till Paris och blev upphämtad av organisationen. Sen åkte vi runt i Paris och hämtade upp andra studenter från hela landet för att till slut komma fram till Gare du Lyon där vi fick vänta in alla och sen vänta där i tre timmar, innan vi fick hoppa på bussen och ladda för 17 timmars bussresa till lägret vi skulle på i skogen nånstans utanför Berlin! Det var... en upplevelse... som jag inte gärna testar igen. Någonsin.
Men lägret var superkul och jättenajs, för där fick vi träffa alla europeiska utbytesstudenter som hade rest till Europa. Det var så kul att prata om allt och höra vad alla andra har gjort.
Och sen var det bara att hoppa på nästa färdmedel, tåg igen, för att ta det från Berlin upp till ............. STOCKHOLM!!!!!! Men den här gången hade jag två svenska utvytesstudentkompisar med mig då så det var riktigt trevligt. När vi rullade över bron och in på Malmö central, då kändes det riktigt konstigt. Och Frankrike kändes bara mer och mer avlägset.
Men så kom jag fram till Stockholms central i tisdags kväll och möttes av mamma och ett sommarvarmt Stockholm och det var riktigt underbart att vara hemma! Att bli mött av finaste finaste Jacqueline på högberga när jag kom fram mitt i natten gjorde det bara ännu ännu bättre och det kändes så fint och bra att vara hemma!
Sen blev det snabb ompackning för att ta färjan till Gotland morgonen efter för att hänga sista dagarna på Almedalsveckan med delar av mammafamiljen. Helt okej faktiskt! Så nu är jag här och det känns så skönt, samtidigt som det blir lite knäppa fel med svenskan som Miranda så snällt påpekar och jag tänker på alla fina människor i Frankrike som jag saknar. Men nu ska jag njuta av sommaren och se vad som händer i höst.
Får se om det blir något mer skrivande på bloggen nu när jag har ett vanligt sverigeliv igen, som sagt kommer det kanske lite bilder senare. Puss och kram till alla som har haft intresset att läsa lite om mitt frankrikeår och vi ses nog snart.
Bisous!!!
Min sista vecka i lö France var lite spännande. Jag försökte träffa alla kompisar jag hann mellan deras slutprov och drog runt ganska mycket på stranden med dem på eftermiddagarna. Och så kom jag på ett par tre dagar innan torsdag den 28:e juni - min sista dag i Trouville - att det nog skulle vara bra att börja packa och få koll på mina grejer och sånt. För er som känner mig så kan ni förstå att jag var riktigt effektiv när jag (nästan) lyckades packa ner 10 månader i Frankrike i två resväskor och två mindre handbagage på två dar! Kanske kommer det lite bilder senare på det när jag får tillgång till dator och ser hur mycket av mina bilder som inte försvann i cyberrymden...
På måndagen packade jag i princip hela dan och gick och åt avskedspizza med familjen. På tisdag var det mer packning och sen uppträdande av grundskolan på kvällen, där bland annat min värdsyster Marie och hennes kompisar uppträdde Someone like you av Adele på piano och sång. Mycket trevligt var det och riktigt många duktiga talanger fanns det i den här skolan. Och sen på onsdagen gick jag upp tidigt för att börja fixa mat och baka kakor till på eftermiddan då mina kompisar skulle komma över till mig för att ha lite hejdå-middag. Det blev mest att hänga vid poolen ätandes kakor. De gav mig kort och presenter och var så söta så, och när de skulle gå var det inte lätt att hålla ögonen torra.
Och efter lite sista-minutenpackning på torsdag förmiddag lastade vi in allt i bilen och jag, Claudine och Marie åkte ner till tågstationen för att sätta mig på mitt tåg till Paris. Min fina fina vän Valentine kom och vinkade av mig också och blev lite orolig när jag kom knappt tio minuter innan tåget skulle gå. Men allt gick bra och så vinkade jag hejdå till dem och Trouville och tåget åkte i äg och allt kändes bara jättejättekonstigt. Att jag aldrig skulle komma tillbaka dit för att bo där på samma sätt jag nu gjort i nästan ett år. Men jag är helt säker på att jag kommer tillbaka för att hälsa på, utan tvekan! Och jag sliter med att locka dem till Sverige, men de tror fortfarande att vi går runt med vinterjackor i juli hur jag än förklarar att det inte ens längst norrut är vinter hela året om.
Efter en galet svettig tågresa - såklart skulle dagen jag reste vara den varmaste dagen PÅ HELA ÅRET - och ett förvånansvärt smidigt tågbyte så kom jag fram till Paris och blev upphämtad av organisationen. Sen åkte vi runt i Paris och hämtade upp andra studenter från hela landet för att till slut komma fram till Gare du Lyon där vi fick vänta in alla och sen vänta där i tre timmar, innan vi fick hoppa på bussen och ladda för 17 timmars bussresa till lägret vi skulle på i skogen nånstans utanför Berlin! Det var... en upplevelse... som jag inte gärna testar igen. Någonsin.
Men lägret var superkul och jättenajs, för där fick vi träffa alla europeiska utbytesstudenter som hade rest till Europa. Det var så kul att prata om allt och höra vad alla andra har gjort.
Och sen var det bara att hoppa på nästa färdmedel, tåg igen, för att ta det från Berlin upp till ............. STOCKHOLM!!!!!! Men den här gången hade jag två svenska utvytesstudentkompisar med mig då så det var riktigt trevligt. När vi rullade över bron och in på Malmö central, då kändes det riktigt konstigt. Och Frankrike kändes bara mer och mer avlägset.
Men så kom jag fram till Stockholms central i tisdags kväll och möttes av mamma och ett sommarvarmt Stockholm och det var riktigt underbart att vara hemma! Att bli mött av finaste finaste Jacqueline på högberga när jag kom fram mitt i natten gjorde det bara ännu ännu bättre och det kändes så fint och bra att vara hemma!
Sen blev det snabb ompackning för att ta färjan till Gotland morgonen efter för att hänga sista dagarna på Almedalsveckan med delar av mammafamiljen. Helt okej faktiskt! Så nu är jag här och det känns så skönt, samtidigt som det blir lite knäppa fel med svenskan som Miranda så snällt påpekar och jag tänker på alla fina människor i Frankrike som jag saknar. Men nu ska jag njuta av sommaren och se vad som händer i höst.
Får se om det blir något mer skrivande på bloggen nu när jag har ett vanligt sverigeliv igen, som sagt kommer det kanske lite bilder senare. Puss och kram till alla som har haft intresset att läsa lite om mitt frankrikeår och vi ses nog snart.
Bisous!!!
Flygtur och strandpromenad
Hej på er! Jag var lite kryptisk häromdan om vad jag skulle göra, för det är ju alltid roligt att hålla er nyfikna på mitt otroligt spännande liv här!
Det var alltså sisåhär att min värdpappa hade vunnit en flyg-sightseeing över Normandie, och hade lyckats få en extra plats. Det var tänkt att Marie skulle föjla med, men hon ville hellre åka hem till nån kompis. Därför fick jag frågan, och tänkte att det väl alltid är trevligt (och ganska coolt) att flyga lite och få se stället som jag har bott på de senaste 10 månaderna från luften. Så vi begav oss iväg till Caens flygplats på lördag morgon och miglade lite med de 10-tal andra personerna som hade vunnit flygturen innan vi klev ombord på det PYTTELILLA planet och flög iväg!
Det var alltså sisåhär att min värdpappa hade vunnit en flyg-sightseeing över Normandie, och hade lyckats få en extra plats. Det var tänkt att Marie skulle föjla med, men hon ville hellre åka hem till nån kompis. Därför fick jag frågan, och tänkte att det väl alltid är trevligt (och ganska coolt) att flyga lite och få se stället som jag har bott på de senaste 10 månaderna från luften. Så vi begav oss iväg till Caens flygplats på lördag morgon och miglade lite med de 10-tal andra personerna som hade vunnit flygturen innan vi klev ombord på det PYTTELILLA planet och flög iväg!
Det var ganska tufft men något obekvämt då jag blev inklämd mellan två rejäla herrar och dessutom var det ganska mycket turbulens och en del mådde ganska illa. Men annars var det trevligt!
Sen på eftermiddan tog jag och tre kOmpisar en tur i Deauville och på stranden för att kolla in triathlonet som var där. Men det blev mest glass och prat, inte för att det var så fel!
Nu är det så att min dator kraschade sista veckan i Frankrike, så allt är lite försenat och inga bilder blir det heller tyvärr... Så nu kommer det lite inlägg som var tänkta till sista veckan men som kommer nu istället. Jag har fåTt tag i en ajfån för tillfället, så det blir lite som det blir!
Puss!!!
